countdown?
HALLOWWEEEN.
nu taggar vi till helgen i SF. vi kommer nog möta på en hel del monster, häxor, supermän och massa annat eftersom amerikanarna är helt tokiga i halloween. här i Petaluma har vi tillochmed två speciella halloweenbutiker som säljer allt man kan behöva till att klä ut sig. men eftersom vi hittade våra kostymer på party city förra helgen så slipper vi oroa oss nu i sista sekund. bara lite orolig att min peruk inte kommer sitta kvar på huvudet hela kvällen, men det får bli ett senare problem.
jag kommer inte hinna ta mina klasser/credits/timmar innan den 10 december då de borde vara klara. därför betyder det hemfärd för min del. jag har varit riktigt ledsen och gråtit som ett barn. men sen kom jag på, att jag skulle bara gråta ännu mer om jag fick förlänga och skulle lämna cali 6 månader senare. dvs bli ännu mer förälskad i allt här borta.
många säger att aupaigrejen räcker med 12 månader. hur mycket man än älskar barn så är det ingen dans på rosor att bo inneboende hos en annan familj, ta hand om deras barn 9 timmar om dagen.
första tiden är bra, men efter ca 7 månader älskar man livet här borta. man har glömt bort hur det är hemma och allt som har med sverige att göra.
just nu lever vi för helgerna. det är det enda som finns i våra huvuden. jag är lyckligt lottat att jag hamnade i en sån underbar familj efter allt trubbel i somras. jag kände mig mer hemma här efter några veckor, än jag gjorde i min förra värdfamilj efter 5 månader.. jag vet att barnen trivs med mig, föräldrarna uppskattar och älskar allt jag gör. jag är ledig hela helgerna, har bil, bor i ett fint hus med stor yta för mig själv.
igårkväll berättade jag för Amy att jag inte kommer kunna stanna här. hon blev väldigt ledsen och blev även ledsen för pojkarna och min skull. hon vet att jag vill stanna och både hon och Greg gläds över allt roligt jag får uppleva på min lediga tid. dom har sagt att dom gör allt för mig. så varje fredag när jag åker hemifrån så får man höra ett ''see you sunday, not earlier at the policestation, right?''
nu ska jag njuta till fullo, men det är ju ändå tre månader kvar!
mitt visum går ut den 10 februari om jag minns rätt. jag har erbjudit mig att stanna till mitt slutdatum fast att min sista arbetsdag hos familjen är den 10 januari.
vi har mycket att se fram emot. halloween, thanksgiving, jul, nyår, och speciellt att jag fyller 21.
jag är inte ledsen längre utan det känns skönt att veta vad jag har att vänta, att jag har tagit ett beslut.
usch vilket seriöst inlägg. jag är superglad och nöjd med allt här borta. nu ska jag ha lika kul som jag haft tidigare och mycket kan hända på 3 månader...
HAPPY HALLOWEEN
nu taggar vi till helgen i SF. vi kommer nog möta på en hel del monster, häxor, supermän och massa annat eftersom amerikanarna är helt tokiga i halloween. här i Petaluma har vi tillochmed två speciella halloweenbutiker som säljer allt man kan behöva till att klä ut sig. men eftersom vi hittade våra kostymer på party city förra helgen så slipper vi oroa oss nu i sista sekund. bara lite orolig att min peruk inte kommer sitta kvar på huvudet hela kvällen, men det får bli ett senare problem.
jag kommer inte hinna ta mina klasser/credits/timmar innan den 10 december då de borde vara klara. därför betyder det hemfärd för min del. jag har varit riktigt ledsen och gråtit som ett barn. men sen kom jag på, att jag skulle bara gråta ännu mer om jag fick förlänga och skulle lämna cali 6 månader senare. dvs bli ännu mer förälskad i allt här borta.
många säger att aupaigrejen räcker med 12 månader. hur mycket man än älskar barn så är det ingen dans på rosor att bo inneboende hos en annan familj, ta hand om deras barn 9 timmar om dagen.
första tiden är bra, men efter ca 7 månader älskar man livet här borta. man har glömt bort hur det är hemma och allt som har med sverige att göra.
just nu lever vi för helgerna. det är det enda som finns i våra huvuden. jag är lyckligt lottat att jag hamnade i en sån underbar familj efter allt trubbel i somras. jag kände mig mer hemma här efter några veckor, än jag gjorde i min förra värdfamilj efter 5 månader.. jag vet att barnen trivs med mig, föräldrarna uppskattar och älskar allt jag gör. jag är ledig hela helgerna, har bil, bor i ett fint hus med stor yta för mig själv.
igårkväll berättade jag för Amy att jag inte kommer kunna stanna här. hon blev väldigt ledsen och blev även ledsen för pojkarna och min skull. hon vet att jag vill stanna och både hon och Greg gläds över allt roligt jag får uppleva på min lediga tid. dom har sagt att dom gör allt för mig. så varje fredag när jag åker hemifrån så får man höra ett ''see you sunday, not earlier at the policestation, right?''
nu ska jag njuta till fullo, men det är ju ändå tre månader kvar!
mitt visum går ut den 10 februari om jag minns rätt. jag har erbjudit mig att stanna till mitt slutdatum fast att min sista arbetsdag hos familjen är den 10 januari.
vi har mycket att se fram emot. halloween, thanksgiving, jul, nyår, och speciellt att jag fyller 21.
jag är inte ledsen längre utan det känns skönt att veta vad jag har att vänta, att jag har tagit ett beslut.
usch vilket seriöst inlägg. jag är superglad och nöjd med allt här borta. nu ska jag ha lika kul som jag haft tidigare och mycket kan hända på 3 månader...
HAPPY HALLOWEEN
Kommentarer
Trackback
