vaaad hände
sa hejdå till mamma o pappa i söndagskväll. vi har haft det bra vi!!!
gått flera mil om dagen. uppför o nerför, upp till twinpeaks och över golden gate bron, mm.
jaja, men mycket har vi sett iaf och nöjda är vi allihopa.
har som sagt skällt lite på P som jobbar på Cultural Care och är en av cheferna. hon är svensk. hon har varit aupair. hon är den man ska vända sig till om nåt är fel. hon är den som har makt över aupairer i USA. hon har makt över värdfamiljer och LCCer osv.
i telefon var jag inte en glad-miriam. utan väldigt besviken, upprörd och ledsen.
jag berättade att jag tycker inte att dom gör de dom lovar, till alla bliviande aupairer.
man åker hit på deras villkor och kan lita på dom till 100 procent. visst kan dom aldrig lova att alltid hitta en familj till aupairer som går in i rematch, men dom gör 'alltid sitt yttersta'
de flesta i min omgivning tex, aupairer, värdföräldrar och andra LCCer tycker inte att jag blir behandlad med respekt och omtanke under mina transition-veckor...
jag är tacksam att jag fick några veckor extra, absolut. men det betyder inte att jag mår bättre av det. att jag är lugn bara för att jag får längre tid på mig. att dom kan slappa och tänka att jag har gott om tid att hitta en familj.
det funkar inte så!!!
- jag har blivit matchad med familjer som vill att jag jobbar måndag-söndag, dvs hela veckor...
- andra vill inte ha en 'partytjej' som är ute o ränner på helgerna (när jag är ledig och får göra vad jag vill)
- vissa familjer har låtit jättebra, men befinner sig i städer jag faktiskt inte vill till. (fel av mig att tacka nej när risken finns att jag måste åka hem, men det är cali jag vill vara i, heeelst!!!)
- endel familjer har jag pratat med i telefon och dom lovat ringa tillbaka dagen efter, men inte ringt.
- andra familjer får höra att det finns en svensk aupair i rematch och kan börjar direkt. som får och kan ta hand om barn i alla åldrar, men när familjen då pratar med Cultural Care så säger dom att; nej det är ingen bra matchning, för miriams förra värdmamma vill inte/tycker inte/skulle inte uppmuntra familjer med små barn att välja henne.
VEM ÄR HON, som kan styra och ställa med min framtid?
hon lät mig stanna i hennes familj i 5 månader, utan nåt minsta gnäll eller klagomål.
det sker ett misstag och då ska man inte bara bli utkastad och smutskastad från hennes vänner i området. utan man ska inte heller få ta hand om barn i den åldern jag älskar mest. jag ska inte få stanna i södra marin där man har alla sina kompisar.
vilka är Cultural Care som tar emot det och tror på hennes skitsnack.
när jag ifrågasätter P som är chef, så har hon ju inte sagt eller gjort eller hållit med om nåt. bla bla. här handlar det om att snacka skit om rätt personer, men samtidigt slicka deras röv, för att inte hamna i skiten själv.
jag skickade ett långt, bra mail till LA-familjen igår och berättade om migsjälv. hon lät intresserad, men jag fick detta som svar:
- tiburonmamman ska ringa mig senare, om hon nu gör det nån gång....
- amandas lcc har en ny familj i novato på g, bara för mig. som vi ska höras om senare...
- deb måste lösa LA-familjen åt mig.
på fredag är tydligen min sista matchningsdag. annars bokar Cultural Care biljett hem till mig.
inge krydd, men jag sätter inte min fot på ett plan hem till sverige. jag gör det bara inte.
stört att man aldrig trodde att man skulle kunna böna o be om att få 'slippa' åka hem till alla man älskar hemma i sverige.
men jag älskar nog cali lite för mycket för det, just nu...
gått flera mil om dagen. uppför o nerför, upp till twinpeaks och över golden gate bron, mm.
jaja, men mycket har vi sett iaf och nöjda är vi allihopa.
har som sagt skällt lite på P som jobbar på Cultural Care och är en av cheferna. hon är svensk. hon har varit aupair. hon är den man ska vända sig till om nåt är fel. hon är den som har makt över aupairer i USA. hon har makt över värdfamiljer och LCCer osv.
i telefon var jag inte en glad-miriam. utan väldigt besviken, upprörd och ledsen.
jag berättade att jag tycker inte att dom gör de dom lovar, till alla bliviande aupairer.
man åker hit på deras villkor och kan lita på dom till 100 procent. visst kan dom aldrig lova att alltid hitta en familj till aupairer som går in i rematch, men dom gör 'alltid sitt yttersta'
de flesta i min omgivning tex, aupairer, värdföräldrar och andra LCCer tycker inte att jag blir behandlad med respekt och omtanke under mina transition-veckor...
jag är tacksam att jag fick några veckor extra, absolut. men det betyder inte att jag mår bättre av det. att jag är lugn bara för att jag får längre tid på mig. att dom kan slappa och tänka att jag har gott om tid att hitta en familj.
det funkar inte så!!!
- jag har blivit matchad med familjer som vill att jag jobbar måndag-söndag, dvs hela veckor...
- andra vill inte ha en 'partytjej' som är ute o ränner på helgerna (när jag är ledig och får göra vad jag vill)
- vissa familjer har låtit jättebra, men befinner sig i städer jag faktiskt inte vill till. (fel av mig att tacka nej när risken finns att jag måste åka hem, men det är cali jag vill vara i, heeelst!!!)
- endel familjer har jag pratat med i telefon och dom lovat ringa tillbaka dagen efter, men inte ringt.
- andra familjer får höra att det finns en svensk aupair i rematch och kan börjar direkt. som får och kan ta hand om barn i alla åldrar, men när familjen då pratar med Cultural Care så säger dom att; nej det är ingen bra matchning, för miriams förra värdmamma vill inte/tycker inte/skulle inte uppmuntra familjer med små barn att välja henne.
VEM ÄR HON, som kan styra och ställa med min framtid?
hon lät mig stanna i hennes familj i 5 månader, utan nåt minsta gnäll eller klagomål.
det sker ett misstag och då ska man inte bara bli utkastad och smutskastad från hennes vänner i området. utan man ska inte heller få ta hand om barn i den åldern jag älskar mest. jag ska inte få stanna i södra marin där man har alla sina kompisar.
vilka är Cultural Care som tar emot det och tror på hennes skitsnack.
när jag ifrågasätter P som är chef, så har hon ju inte sagt eller gjort eller hållit med om nåt. bla bla. här handlar det om att snacka skit om rätt personer, men samtidigt slicka deras röv, för att inte hamna i skiten själv.
jag skickade ett långt, bra mail till LA-familjen igår och berättade om migsjälv. hon lät intresserad, men jag fick detta som svar:
Hello Miriam,
Thanks for the email. I spoke with Cultural Care and they feel that we are not a good match since I have very small children. I wish you the best on your search. I hope you rematch with a family soon.
Take care,
då blev det hus i helvete, kan jag lova!!!!
Cultural Care har matchat mig med olika familjer med 4 barn. i åldrar från 0-2-5-7-9-12år osv.
men helt plötsligt, när jag hittar en familj på egen hand, i Hollywood, så ska det inte vara okej för mig att bli matchad med dom.
pallar inte hur dåligt man blir behandlad och hur lite man har att säga till om. dom som sitter på makten svarar inte i telefon när man ringer och prioriterar inte direkt svidiga tjejer som jag i första hand. de är en sak som är säker!
- nyss ringde iaf en pappa som har två döttrar och bor i boston. jättehärlig familj som behöver en tjej som jag. haha. nej men tjejerna tränar gymnastik och älskar att rita, måla och pyssla. BRA MATCH! han ska ringa tillbaka senare igen!!!!!!!!!!!!då blev det hus i helvete, kan jag lova!!!!
Cultural Care har matchat mig med olika familjer med 4 barn. i åldrar från 0-2-5-7-9-12år osv.
men helt plötsligt, när jag hittar en familj på egen hand, i Hollywood, så ska det inte vara okej för mig att bli matchad med dom.
pallar inte hur dåligt man blir behandlad och hur lite man har att säga till om. dom som sitter på makten svarar inte i telefon när man ringer och prioriterar inte direkt svidiga tjejer som jag i första hand. de är en sak som är säker!
- tiburonmamman ska ringa mig senare, om hon nu gör det nån gång....
- amandas lcc har en ny familj i novato på g, bara för mig. som vi ska höras om senare...
- deb måste lösa LA-familjen åt mig.
på fredag är tydligen min sista matchningsdag. annars bokar Cultural Care biljett hem till mig.
inge krydd, men jag sätter inte min fot på ett plan hem till sverige. jag gör det bara inte.
stört att man aldrig trodde att man skulle kunna böna o be om att få 'slippa' åka hem till alla man älskar hemma i sverige.
men jag älskar nog cali lite för mycket för det, just nu...
det är mycket nu...
På semester med mamma o pappa!!!!
Vi har varit i SF, Woodland, Napa, Marin, Santa Cruz, Monterey, King City och nu tillbaka i Santa Cruz igen.
Imorgon åker vi tillbaka till SF och spenderar våra sista dagar tillsammans i marinan... Dom åker till Sverige på måndag morgon. Vi har det jättebra och bättrar på brännan vartannat som vi färdats på Highway 1 genom Kalifornien.
Jag är fortfarande i rematch med familjer här i USA. Har fått endel matchningar i bla Conneticut, Georgia och Virginia. Vilket ligger på östkusten. Jag är egentligen bara öppen för Kalifornien men Cultural Care matchar mig med familjer på östkusten, vilket jag inte riktigt uppskattar till 100 procent.
Det tar deras tid, min tid och familjers tid som jag ändå, egentligen inte vill ha.
Det kan sluta med att jag flyttar till Atlanta och det kan vara till en underbar familj.. Men jag känner inte att jag är klar med Kaliforninen och jag har vänner i flera städer här i Cali.
Man får 2 veckor på sig att hitta ny familj, annars händer det att CC bokar biljett hem till aupairer i rematch, som sen får åka hem, om man inte fått en ny värdfamilj... Jag fick två veckor extra eftersom mamma o pappa redan hade bokat resan hit. Det var inga problem och jag har hört att många som går in i rematch får förlängd matchningstid.
Under de sista två veckorna har jag inte hört något från min LCC som är min kontaktperson här i USA. Inte heller hört nåt från Bostonkontoret som gör alla matchningar över hela US.
I tisdags ringde jag min LCC, Deb och frågade om hon hade nån familj i SF eller Marin County till mig..
Då får jag veta att Shann, min förra värdmamma har sagt till Deb att hon inte tycker att jag ska ta hand om barn under 5 år. Hon har även undrat om jag verkligen är godkänd för att ta hand om barn under 2 år.
Hon sa även att hon inte tillåter Cultural Care att matcha mig med familjer i södra Marin. Det vill säga, Mill Valley, Tiburon och Sausalito, vilket är min LCCs familjeområde. Alltså där Deb har flest av sina värdfamiljer, som hon kan hjälpa mig att bli matchad med... Marin County är det området i hela USA som har flesta aupairer och södra Marin är ett av det finaste området där väldigt många familjer har aupair.
Där går jag några veckor utan vetande och hoppas på att bli matchad med någon familj, eftersom jag hör från några kompisar i området att det finns ett flertal familjer i Tiburon som behöver en ny aupair...
Man behöver 200 timmar med barn under 2 år, innan man åker till USA som aupair.
Jag har säkert över 1000 timmar med barn under 2 år. Familjen jag har jobbat hos i 5 månader hade en dotter på 1,5 år när jag kom till familjen.
Jag är alltså kvalificerad att ta hand om småbarn och vet att jag kan göra alla uppgifter som ges.
Idag blev jag matchad med en familj i Atlanta.
Jag har fortfarande kontakt med familjen i Oakland och ska bestämma med dom imorgon hur dom vill göra.
Har även en kompis som sa nej till en familj i norra Hollywood och den värdmamman ska eventuellt ringa mig.
Självklart har jag bollar i luften, men inget är säkert. Inget är bestämt.
Vill det sig illa, så kanske jag får åka hem till Visby på onsdag...
Poolhus, städare, poolkillar och stora bilar på stora gårdar är inte vad jag behöver.
Jag vill ha en familj jag trivs med.
Oakland familjen låter lovande. Det är en 4månaders bebis. Mamman och pappan jobbar måndag-fredag. Jag har barnet för mig själv. Bil dagligen och även när jag är ledig på helger.
De bor i en liten lägenhet som vi alla då ska dela på. Lätt värt för mig.
Bara jag slipper hemmafruar. Bara jag slipper att åka hem.
Illska till Cultural Care Au Pair som jag är vansinnigt besviken på.
Men gissa om jag och Amanda har extremt mycket material till vår kommande bok...
:)
Nu ska jag gå och avnjuta en god middag med mina föräldrar, sista kvällen i Santa Cruz.
Vi har varit i SF, Woodland, Napa, Marin, Santa Cruz, Monterey, King City och nu tillbaka i Santa Cruz igen.
Imorgon åker vi tillbaka till SF och spenderar våra sista dagar tillsammans i marinan... Dom åker till Sverige på måndag morgon. Vi har det jättebra och bättrar på brännan vartannat som vi färdats på Highway 1 genom Kalifornien.
Jag är fortfarande i rematch med familjer här i USA. Har fått endel matchningar i bla Conneticut, Georgia och Virginia. Vilket ligger på östkusten. Jag är egentligen bara öppen för Kalifornien men Cultural Care matchar mig med familjer på östkusten, vilket jag inte riktigt uppskattar till 100 procent.
Det tar deras tid, min tid och familjers tid som jag ändå, egentligen inte vill ha.
Det kan sluta med att jag flyttar till Atlanta och det kan vara till en underbar familj.. Men jag känner inte att jag är klar med Kaliforninen och jag har vänner i flera städer här i Cali.
Man får 2 veckor på sig att hitta ny familj, annars händer det att CC bokar biljett hem till aupairer i rematch, som sen får åka hem, om man inte fått en ny värdfamilj... Jag fick två veckor extra eftersom mamma o pappa redan hade bokat resan hit. Det var inga problem och jag har hört att många som går in i rematch får förlängd matchningstid.
Under de sista två veckorna har jag inte hört något från min LCC som är min kontaktperson här i USA. Inte heller hört nåt från Bostonkontoret som gör alla matchningar över hela US.
I tisdags ringde jag min LCC, Deb och frågade om hon hade nån familj i SF eller Marin County till mig..
Då får jag veta att Shann, min förra värdmamma har sagt till Deb att hon inte tycker att jag ska ta hand om barn under 5 år. Hon har även undrat om jag verkligen är godkänd för att ta hand om barn under 2 år.
Hon sa även att hon inte tillåter Cultural Care att matcha mig med familjer i södra Marin. Det vill säga, Mill Valley, Tiburon och Sausalito, vilket är min LCCs familjeområde. Alltså där Deb har flest av sina värdfamiljer, som hon kan hjälpa mig att bli matchad med... Marin County är det området i hela USA som har flesta aupairer och södra Marin är ett av det finaste området där väldigt många familjer har aupair.
Där går jag några veckor utan vetande och hoppas på att bli matchad med någon familj, eftersom jag hör från några kompisar i området att det finns ett flertal familjer i Tiburon som behöver en ny aupair...
Man behöver 200 timmar med barn under 2 år, innan man åker till USA som aupair.
Jag har säkert över 1000 timmar med barn under 2 år. Familjen jag har jobbat hos i 5 månader hade en dotter på 1,5 år när jag kom till familjen.
Jag är alltså kvalificerad att ta hand om småbarn och vet att jag kan göra alla uppgifter som ges.
Idag blev jag matchad med en familj i Atlanta.
Jag har fortfarande kontakt med familjen i Oakland och ska bestämma med dom imorgon hur dom vill göra.
Har även en kompis som sa nej till en familj i norra Hollywood och den värdmamman ska eventuellt ringa mig.
Självklart har jag bollar i luften, men inget är säkert. Inget är bestämt.
Vill det sig illa, så kanske jag får åka hem till Visby på onsdag...
Poolhus, städare, poolkillar och stora bilar på stora gårdar är inte vad jag behöver.
Jag vill ha en familj jag trivs med.
Oakland familjen låter lovande. Det är en 4månaders bebis. Mamman och pappan jobbar måndag-fredag. Jag har barnet för mig själv. Bil dagligen och även när jag är ledig på helger.
De bor i en liten lägenhet som vi alla då ska dela på. Lätt värt för mig.
Bara jag slipper hemmafruar. Bara jag slipper att åka hem.
Illska till Cultural Care Au Pair som jag är vansinnigt besviken på.
Men gissa om jag och Amanda har extremt mycket material till vår kommande bok...
:)
Nu ska jag gå och avnjuta en god middag med mina föräldrar, sista kvällen i Santa Cruz.
you lost me
Mmååååndag 14 juni.
MAMMA OCH PAPPA KOMMER TILL MIG IKVÄLL!
Jag ska möta upp dom på vårt hotell i stan runt 18 ikväll.
Jag sov sista natten i poolhuset. Har packat packat o packat. Kastat kläder. Klämt ner lite mer kläder och valt vilka skor som får åka med hem till Sverige och vilka som jag ska ha kvar.
Idag gick jag in i huset första gången på två veckor. Shann har sagt till barnen att jag redan har åkt hem till min mamma. Men jag trotsade för självklart vill jag säga hejdå till mina älsklingar.
När Carson såg mig så sa han; Miriam can you help me with this..... Sen kom han på, vad gör du hääärrrr miriam? o sprang fram o kramade mig.
När Chloe såg mig så kom hon fram o kramade om mitt ben o visade mig sin kaka. När Shann kom gående så sa Chloe; Mami, see Miriam is here. Hon ville hjälpa mig med min tvätt, men hennes mamma tog henne under armen och lyfte ifrån henne ifrån mig, skrikandes och gråtandes....
Om några timmar ska jag säga hejdå till barnen på riktigt, lämna huset och kanske aldrig återvända??
Det känns ju lite knäppt efter prick 5 månaders tid......
Jag har ännu inte riktigt förstått vad som händer och förstår inte varför man blir behandlad dåligt efter allt man har gjort för familjen.
Stannar jag i SF resten av mitt år så kommer jag troligen hälsa på barnen innan jag åker till Sverige i januari.
Dom är ju mina!!!
Jag har kontakt med en LCC i San Diego som hjälper mig att hitta familj där!
Fakta är att om jag får en familj i södra kalifornien så förlänger jag mitt aupairår 6 extra månader.
Jag vet att det är lättare att få familj för ett helt år och ett helt år i LA eller SD hade inte varit helt fel!
Så jag hoppas som sagt att hamna i San Diego och stanna ett år, från och med nu.
Får jag en familj här i Bay area så stannar jag bara till januari och kommer hem som planerat.
Träffade en mysig familj i Oakland i lördags. Att flytta från Mill Valley till Oakland är ju inte riktigt tanken, men familjen var snäll och pojken på 4 månader var det sötaste jag nånsin sett.
Jag har fortfarande två veckor på mig att hitta familj, nånstans här i kalifornien. Annars väljer jag Oaklandfamiljen, eftersom jag inte tänker åka hem!!!
Men nu ska jag njuta av mina föräldrars visit här.
DE BLIR BRAAAA.
MAMMA OCH PAPPA KOMMER TILL MIG IKVÄLL!
Jag ska möta upp dom på vårt hotell i stan runt 18 ikväll.
Jag sov sista natten i poolhuset. Har packat packat o packat. Kastat kläder. Klämt ner lite mer kläder och valt vilka skor som får åka med hem till Sverige och vilka som jag ska ha kvar.
Idag gick jag in i huset första gången på två veckor. Shann har sagt till barnen att jag redan har åkt hem till min mamma. Men jag trotsade för självklart vill jag säga hejdå till mina älsklingar.
När Carson såg mig så sa han; Miriam can you help me with this..... Sen kom han på, vad gör du hääärrrr miriam? o sprang fram o kramade mig.
När Chloe såg mig så kom hon fram o kramade om mitt ben o visade mig sin kaka. När Shann kom gående så sa Chloe; Mami, see Miriam is here. Hon ville hjälpa mig med min tvätt, men hennes mamma tog henne under armen och lyfte ifrån henne ifrån mig, skrikandes och gråtandes....
Om några timmar ska jag säga hejdå till barnen på riktigt, lämna huset och kanske aldrig återvända??
Det känns ju lite knäppt efter prick 5 månaders tid......
Jag har ännu inte riktigt förstått vad som händer och förstår inte varför man blir behandlad dåligt efter allt man har gjort för familjen.
Stannar jag i SF resten av mitt år så kommer jag troligen hälsa på barnen innan jag åker till Sverige i januari.
Dom är ju mina!!!
Jag har kontakt med en LCC i San Diego som hjälper mig att hitta familj där!
Fakta är att om jag får en familj i södra kalifornien så förlänger jag mitt aupairår 6 extra månader.
Jag vet att det är lättare att få familj för ett helt år och ett helt år i LA eller SD hade inte varit helt fel!
Så jag hoppas som sagt att hamna i San Diego och stanna ett år, från och med nu.
Får jag en familj här i Bay area så stannar jag bara till januari och kommer hem som planerat.
Träffade en mysig familj i Oakland i lördags. Att flytta från Mill Valley till Oakland är ju inte riktigt tanken, men familjen var snäll och pojken på 4 månader var det sötaste jag nånsin sett.
Jag har fortfarande två veckor på mig att hitta familj, nånstans här i kalifornien. Annars väljer jag Oaklandfamiljen, eftersom jag inte tänker åka hem!!!
Men nu ska jag njuta av mina föräldrars visit här.
DE BLIR BRAAAA.
den där amanda
imorgon kommer MAMMA & PAPPA!
SF, San Diego eller Hawaii kanske..?
Jag har haft 4 matchningar den senaste veckan. Igår pratade jag i 40 minuter med en trebarns mamma som bor inne i SF city. Tvillingpar på 8 månader och en dotter på 2 år. Jättemysig familj och jag såg mig själv bo i mitt egna rum med en egen walk-in...... Hon skulle ringa idag för att vi skulle bestämma tid för mig att komma in och träffa henne och barnen.
Har väntat hela dagen o hon har inte ringt, lite trist. Hoppas på att hon ringer imorgon annars är det bara vänta på nästa matchning.
Idag var jag och Amanda på hennes barns skolavslutning. Efter det åkte vi till poolen.
Nu ikväll gick vi till en mexrestaurang o käkade mat. Glad i mat som jag är, råkade jag beställa en supermeny med två stora tallrikar mat. Gott va det ialla fall!
Vi har hört på ryktesvägar att Cultural Care Au Pair nu har värdfamiljer på Hawaii. Så det första jag ska göra imorgonbitti är att ringa och kolla om man kanske kan hänga på Hawaii ett tag!!!!!!!!!
allt man behöver:
amanda & felicia. SF. stranden. frozen y.
+ min fläskläpp!!!!
Har väntat hela dagen o hon har inte ringt, lite trist. Hoppas på att hon ringer imorgon annars är det bara vänta på nästa matchning.
Idag var jag och Amanda på hennes barns skolavslutning. Efter det åkte vi till poolen.
Nu ikväll gick vi till en mexrestaurang o käkade mat. Glad i mat som jag är, råkade jag beställa en supermeny med två stora tallrikar mat. Gott va det ialla fall!
Vi har hört på ryktesvägar att Cultural Care Au Pair nu har värdfamiljer på Hawaii. Så det första jag ska göra imorgonbitti är att ringa och kolla om man kanske kan hänga på Hawaii ett tag!!!!!!!!!
allt man behöver:
amanda & felicia. SF. stranden. frozen y.
+ min fläskläpp!!!!
bra bränna
Jag har tyvärr inte mycket att berätta. Jag har inte fått nån ny familj än, men min LCC jobbar på bra, för att hjälpa mig....
Jag är öppen för matchningar i hela SF området och imorgon öppnas några fler dörrar upp, i San Diego. Jag fick en matchning med en familj i Pasadena, utanför LA. Men kände inte att jag passade in och det hade krävts väldigt mycket av mig, eftersom det inte riktigt var en "vanlig" familj...
Jag har sovit hos Amanda varje natt, sen i onsdags. Har haft svårt att sova på nätterna för jag har haft sån ångest över att jag inte stängde poolcoveret... Jag ångrar mig nåt så fruktansvärt och har ärligt talat aldrig känt mig som en mer värdelös person i hela mitt liv.
Alla kommentarer och all push från olika håll har defenitivt gjort det lättare, men det känns inte lätt att befinna sig i USA utan en värdfamilj, utan ett riktigt hem, utan att få lön, med all den ångesten som finns i mig.
Felicia, Amandas kompis har varit här så vi har umgåts hela veckan. Hon är en av få människor som kommer utifrån och verkligen ser hur det går till, när man är som aupair. Hon, som nästan alla andra, förstod inte riktigt vad som händer här borta, hur utnyttjad man blir och hur dåligt man faktiskt ibland mår.
Hon blev chockad att man kan behandla människor på så vis, som vissa familjer gör. Hur man kan vara så otacksam och trycka ner en människa så man känner sig värd så lite. För oss är det vardag. Vi är vana och de flesta aupairer skulle veta vad jag menar. Ingen av oss ångrar att vi åkte, men det är en tuff situation man sitter i...
Hemma har man sin riktiga familj att komma hem till, sina gamla vänner och sitt eget rum, bil mm. Här borta bor man hos sin chef. Man gör allt för familjen och kommer aldrig därifrån. Det är inte som hemma, att när man lämnar jobbet så kommer man till nåt annat. Vi lever i jobbet.
Förutom allt trist som har hänt har jag haft Amanda och Felicia. Helt underbara tjejer och vi har haft så otroligt kul tillsammans. Vi har skrattat så vi gråtit. Och skrattat ännu mer.
Vi har shoppat och fikat. Varit i Napa och svettats.
I morse gick vi upp 03.45 för att köra Felicia till flygplatsen. Klockan 06.00 satt jag och Amanda i bilen och undrade verkligen vad vi skulle göra av vår lediga söndag. Vi ville till stranden. Så vi åkte till stranden! Klockan 9 var vi framme på Stinson Beach och var nästan själva... Efter en nap i solen så var stranden fylld med folk. Vi solade baksida och brände rumpan. Carro, Helene och Emma kom ett par timmar på eftermiddagen. Det blev ett halvt dopp i havet. Det var kallare än svinkallt.
Nu på kvällen köpte jag och Amanda varsin subway och satte oss på en filt i Tiburon. Vi tittade på SF utsikten och gillade livet, helt enkelt.
Förstår inte riktigt hur jag nånsin skulle kunna flytta från SF för att fortsätta mitt år, utan Amanda.
Det finns ju bara inte.
Jag är öppen för matchningar i hela SF området och imorgon öppnas några fler dörrar upp, i San Diego. Jag fick en matchning med en familj i Pasadena, utanför LA. Men kände inte att jag passade in och det hade krävts väldigt mycket av mig, eftersom det inte riktigt var en "vanlig" familj...
Jag har sovit hos Amanda varje natt, sen i onsdags. Har haft svårt att sova på nätterna för jag har haft sån ångest över att jag inte stängde poolcoveret... Jag ångrar mig nåt så fruktansvärt och har ärligt talat aldrig känt mig som en mer värdelös person i hela mitt liv.
Alla kommentarer och all push från olika håll har defenitivt gjort det lättare, men det känns inte lätt att befinna sig i USA utan en värdfamilj, utan ett riktigt hem, utan att få lön, med all den ångesten som finns i mig.
Felicia, Amandas kompis har varit här så vi har umgåts hela veckan. Hon är en av få människor som kommer utifrån och verkligen ser hur det går till, när man är som aupair. Hon, som nästan alla andra, förstod inte riktigt vad som händer här borta, hur utnyttjad man blir och hur dåligt man faktiskt ibland mår.
Hon blev chockad att man kan behandla människor på så vis, som vissa familjer gör. Hur man kan vara så otacksam och trycka ner en människa så man känner sig värd så lite. För oss är det vardag. Vi är vana och de flesta aupairer skulle veta vad jag menar. Ingen av oss ångrar att vi åkte, men det är en tuff situation man sitter i...
Hemma har man sin riktiga familj att komma hem till, sina gamla vänner och sitt eget rum, bil mm. Här borta bor man hos sin chef. Man gör allt för familjen och kommer aldrig därifrån. Det är inte som hemma, att när man lämnar jobbet så kommer man till nåt annat. Vi lever i jobbet.
Förutom allt trist som har hänt har jag haft Amanda och Felicia. Helt underbara tjejer och vi har haft så otroligt kul tillsammans. Vi har skrattat så vi gråtit. Och skrattat ännu mer.
Vi har shoppat och fikat. Varit i Napa och svettats.
I morse gick vi upp 03.45 för att köra Felicia till flygplatsen. Klockan 06.00 satt jag och Amanda i bilen och undrade verkligen vad vi skulle göra av vår lediga söndag. Vi ville till stranden. Så vi åkte till stranden! Klockan 9 var vi framme på Stinson Beach och var nästan själva... Efter en nap i solen så var stranden fylld med folk. Vi solade baksida och brände rumpan. Carro, Helene och Emma kom ett par timmar på eftermiddagen. Det blev ett halvt dopp i havet. Det var kallare än svinkallt.
Nu på kvällen köpte jag och Amanda varsin subway och satte oss på en filt i Tiburon. Vi tittade på SF utsikten och gillade livet, helt enkelt.
Förstår inte riktigt hur jag nånsin skulle kunna flytta från SF för att fortsätta mitt år, utan Amanda.
Det finns ju bara inte.
in transition
Vart fan ska jag börja?
Ett poolcover kan göra att livet tar en helt ny vändning...
I måndags skulle jag egentligen jobba som vanligt. Men jag jobbade bara förmiddagen och fick sedan vara ledig som mina kompisar eftersom det var röd dag och lycklig var jag för det. Om jag hade vetat varför jag var ledig hade jag kanske inte varit lika lycklig..
Såhar kan det gå till om man är au pair hos en amerikansk överklass familj (läs: var au pair hos en amerikansk överklass familj)
I söndags jobbade jag bara förmiddagen för att sedan skulle barnens morföraldrar och moster passa barnen. Det passade mig och mina kompisar alldeles utmärkt eftersom det var underbart väder och på tiden för lite relaxning efter många timmars jobb dagarna innan.
När vi blev lite hungriga bestämde vi oss för att ta bilen till Mill Valley Downtown.
När vi sitter där kom jag på att jag glömde att ta på överdraget till poolen. Och fick genast dåligt samvete, samtidigt tänkte jag inte så mycket mer på det eftersom barnen var inne i huset och tog en nap, och hade morföraldrar och moster i huset.
I måndags jobbade jag somsagt bara förmiddag sen blev det sol&bad på vår lediga eftermiddag. När jag är i poolen och simmar några längder kommer barnens morfar ut och säger till mig att gå ur poolen för att han vill prata med mig. Då förklarar han att klockan 16.00 vill han att jag och mina sälkompisar ska vara härifrån för då kommer faktiskt dom som bor här hem och dom vill kanske ligga vid sin egen pool och slappa, städat skall det också vara. Han talat också om för mig att han vill att jag ska hålla mina ögon öppna på barnen. Självklart håller jag med, det är ju faktiskt därför jag är här...
Vanligtvis börjar jag jobba 08.00 tisdag, men får ett sms av Shann måndags kväll, hon vill att jag kommer in i huset 13.00 istället. När jag gör det sitter min LCC där med Shann, och Shann förklarar att hon vill vara en bra referens till mig när jag letar efter en ny familj... (?????!!!!!#¤&%/#&%) WHHAAAAAAAAT???
Ungefär såhär gick samtalet till:
Jag har haft min första semester på 5 år, och det enda jag har kunat tänka på dom senaste två dygnen är hur min syster springer runt i huset och letar efter mina barn och det sista stället hon letar på är på botten av poolen.. Miriam, du hade kanske kunnat komma över att mina barn dog, men jag hade inte kunnat leva med det. Dessutom har det inte varit lätt för mig att få barn, det är genom provrörsbefruktning, och att du leker med döden med mina provrörsbefruktade barn kommer jag aldrig kunna förlåta dig för. Du har varit en fantastik au pair hela tiden och jag vet att jag inte kan hitta någon bättre, därför tänker jag inte ens försöka. Jag kommer ha risigt hår till 2012 men det får det vara värt. Jag vill att du ska hitta en ny bra familj, men jag och min man kan inte lita på dig mer.
Sedan berättade jag för Shann att jag inte tyckte det var snyggt gjort av hennes pappa att kalla oss för sälar som borde flytta sig från deras pool, där jag faktiskt bor. Och då började hon bara skratta åt mig och talade om för mig att han faktiskt alltid kallar alla för sälar. Sen var det inte mer med det.
Jag får bo i mitt poolhus tills jag hittar en ny familj om jag vill, men jag har ingen bil och får inte vara i trädgården. Så därför bor jag just nu hos Amanda. Idag ska Chefen på CC ringa mig och vi ska prata om situationen. Det finns redan några intresserade familjer runt om San Francisco. Så det är bara att vänta och hoppas på att något bra dyker upp.
Detta var en helt vanlig vecka som au pair i USA, avundsjuka?
Nu berättar jag inte mer. Ni får vänta tills jag kommer hem, då jag och Amanda ska slå våra kloka huvuden ihop och skriva en bok hur livet är som aupair, hos en amerikansk hemmamamma.
Ett poolcover kan göra att livet tar en helt ny vändning...
I måndags skulle jag egentligen jobba som vanligt. Men jag jobbade bara förmiddagen och fick sedan vara ledig som mina kompisar eftersom det var röd dag och lycklig var jag för det. Om jag hade vetat varför jag var ledig hade jag kanske inte varit lika lycklig..
Såhar kan det gå till om man är au pair hos en amerikansk överklass familj (läs: var au pair hos en amerikansk överklass familj)
I söndags jobbade jag bara förmiddagen för att sedan skulle barnens morföraldrar och moster passa barnen. Det passade mig och mina kompisar alldeles utmärkt eftersom det var underbart väder och på tiden för lite relaxning efter många timmars jobb dagarna innan.
När vi blev lite hungriga bestämde vi oss för att ta bilen till Mill Valley Downtown.
När vi sitter där kom jag på att jag glömde att ta på överdraget till poolen. Och fick genast dåligt samvete, samtidigt tänkte jag inte så mycket mer på det eftersom barnen var inne i huset och tog en nap, och hade morföraldrar och moster i huset.
I måndags jobbade jag somsagt bara förmiddag sen blev det sol&bad på vår lediga eftermiddag. När jag är i poolen och simmar några längder kommer barnens morfar ut och säger till mig att gå ur poolen för att han vill prata med mig. Då förklarar han att klockan 16.00 vill han att jag och mina sälkompisar ska vara härifrån för då kommer faktiskt dom som bor här hem och dom vill kanske ligga vid sin egen pool och slappa, städat skall det också vara. Han talat också om för mig att han vill att jag ska hålla mina ögon öppna på barnen. Självklart håller jag med, det är ju faktiskt därför jag är här...
Vanligtvis börjar jag jobba 08.00 tisdag, men får ett sms av Shann måndags kväll, hon vill att jag kommer in i huset 13.00 istället. När jag gör det sitter min LCC där med Shann, och Shann förklarar att hon vill vara en bra referens till mig när jag letar efter en ny familj... (?????!!!!!#¤&%/#&%) WHHAAAAAAAAT???
Ungefär såhär gick samtalet till:
Jag har haft min första semester på 5 år, och det enda jag har kunat tänka på dom senaste två dygnen är hur min syster springer runt i huset och letar efter mina barn och det sista stället hon letar på är på botten av poolen.. Miriam, du hade kanske kunnat komma över att mina barn dog, men jag hade inte kunnat leva med det. Dessutom har det inte varit lätt för mig att få barn, det är genom provrörsbefruktning, och att du leker med döden med mina provrörsbefruktade barn kommer jag aldrig kunna förlåta dig för. Du har varit en fantastik au pair hela tiden och jag vet att jag inte kan hitta någon bättre, därför tänker jag inte ens försöka. Jag kommer ha risigt hår till 2012 men det får det vara värt. Jag vill att du ska hitta en ny bra familj, men jag och min man kan inte lita på dig mer.
Sedan berättade jag för Shann att jag inte tyckte det var snyggt gjort av hennes pappa att kalla oss för sälar som borde flytta sig från deras pool, där jag faktiskt bor. Och då började hon bara skratta åt mig och talade om för mig att han faktiskt alltid kallar alla för sälar. Sen var det inte mer med det.
Jag får bo i mitt poolhus tills jag hittar en ny familj om jag vill, men jag har ingen bil och får inte vara i trädgården. Så därför bor jag just nu hos Amanda. Idag ska Chefen på CC ringa mig och vi ska prata om situationen. Det finns redan några intresserade familjer runt om San Francisco. Så det är bara att vänta och hoppas på att något bra dyker upp.
Detta var en helt vanlig vecka som au pair i USA, avundsjuka?
Nu berättar jag inte mer. Ni får vänta tills jag kommer hem, då jag och Amanda ska slå våra kloka huvuden ihop och skriva en bok hur livet är som aupair, hos en amerikansk hemmamamma.
'babysit'
shann o greg är i santa fe över helgen. första gången dom är borta mer än ett dygn från sina barn. så här är jag med ungarna istället. grandma är här på nätterna o sover i huset.. en hel del trötthet och en hel del gäspar. men vi fixade det.
i fredags var vi på sex and the city 2 filmen. sjukt bra. det var riktigt länge sen jag skrattade så mycket. vi kunde inte bestämma om ettan eller tvåan va bäst. ettan är ju nästan oslagbar, men i tvåan har dom fläskat på som bara den. speciellt när dom åker till 'abudabidoo'.
påvägen hem var jag speedad i bilen och vi körde varsin bil, jag, amanda och jenny. jenny körde först och svängde höger på rött. jag gjorde likadant, eftersom man får det. råkade då inte riiiiktigt stanna vid linjen och sen köra iväg. vilket slutade med blåljus och stoppad av polisen. tur att han va rätt ung o rätt chill. fick en tillsägelse och uppläxning, men inget mer än så... jag var iaf lycklig att jag fick behålla körkort och slapp böter!
lördag jobbade jag hela dagen. damerna, amanda och felicia åkte in till city och kom tillbaka till mig på kvällen när jag slutade. vi hoppade i hottuben och bubblade lite. innan vi somnade i soffan till dear john.
söndag och jag jobbade bara två timmar. vi pressade resten av dagen vid poolen. fick färg på kroppen och simmade ett par längder. åkte in till downtown på lunch. det blev lite impulsshopping på streetsale. tokiga priser så jag blev en lycklig dam. vi åkte tillbaka hem och när solen gick ner så satte vi oss i soffan och kollade på dear john, denna gång höll vi oss vakna, för en gångs skull.
måndag idag. jobb två timmar. sen låg vi 'sälar' vid poolen. jag fick spel på grandma o grandpa så vi lämnade huset runt lunchtid och kom tillbaka efter picknick i tiburon och middag på cheesecake. har suttit och gråtit till my sister's keeper nu ikväll. carro, amanda och felicia åkte precis så det blir att hoppa i sängen med en gång.
vi har haft en fruktansvärd bra helg, ingen tvekan!!!
imorgon ska jag visa vart skåpet ska stå för det finns illska i min kropp mot hur man behandlar en 20 årig tjej som bor och jobbar och lever och tar hand om två ungar, frivilligt!!!
ja jävlar
g'natt
i fredags var vi på sex and the city 2 filmen. sjukt bra. det var riktigt länge sen jag skrattade så mycket. vi kunde inte bestämma om ettan eller tvåan va bäst. ettan är ju nästan oslagbar, men i tvåan har dom fläskat på som bara den. speciellt när dom åker till 'abudabidoo'.
påvägen hem var jag speedad i bilen och vi körde varsin bil, jag, amanda och jenny. jenny körde först och svängde höger på rött. jag gjorde likadant, eftersom man får det. råkade då inte riiiiktigt stanna vid linjen och sen köra iväg. vilket slutade med blåljus och stoppad av polisen. tur att han va rätt ung o rätt chill. fick en tillsägelse och uppläxning, men inget mer än så... jag var iaf lycklig att jag fick behålla körkort och slapp böter!
lördag jobbade jag hela dagen. damerna, amanda och felicia åkte in till city och kom tillbaka till mig på kvällen när jag slutade. vi hoppade i hottuben och bubblade lite. innan vi somnade i soffan till dear john.
söndag och jag jobbade bara två timmar. vi pressade resten av dagen vid poolen. fick färg på kroppen och simmade ett par längder. åkte in till downtown på lunch. det blev lite impulsshopping på streetsale. tokiga priser så jag blev en lycklig dam. vi åkte tillbaka hem och när solen gick ner så satte vi oss i soffan och kollade på dear john, denna gång höll vi oss vakna, för en gångs skull.
måndag idag. jobb två timmar. sen låg vi 'sälar' vid poolen. jag fick spel på grandma o grandpa så vi lämnade huset runt lunchtid och kom tillbaka efter picknick i tiburon och middag på cheesecake. har suttit och gråtit till my sister's keeper nu ikväll. carro, amanda och felicia åkte precis så det blir att hoppa i sängen med en gång.
vi har haft en fruktansvärd bra helg, ingen tvekan!!!
imorgon ska jag visa vart skåpet ska stå för det finns illska i min kropp mot hur man behandlar en 20 årig tjej som bor och jobbar och lever och tar hand om två ungar, frivilligt!!!
ja jävlar
g'natt
